http://elviresoyez.net/files/gimgs/th-24_Elvire Soyez, Fertilizer, 2012, 82x84x24 cm, wenge.jpg
http://elviresoyez.net/files/gimgs/th-24_Gardien,-handmade-paper,-230h-x-65w-x-65d-cm,-2012.jpg
http://elviresoyez.net/files/gimgs/th-24_fenetre_01.jpg
http://elviresoyez.net/files/gimgs/th-24_Soyez installationsbild 4.jpg
http://elviresoyez.net/files/gimgs/th-24_Elvire Soyez, Saudade, 2012, Installation, mixed media.jpg


Döden i grytan

Det första som möter mig på Galleri Angelika Knäpper är bilder av skelett och dödskallar; de skuttar, dansar, korsfästs, tittar på teve och ligger i grytan på spisen som i skämtteckningar eller Goya-fantasier. De är målade i en brunaktig färg på papper, av det vax som täcker grafikplåtar, ett slags taktil icke-färg.

Elvire Soyez är en Stockholmsbaserad fransk konstnär och hennes kreativa tillstånd verkar vara en humor av det slag som surrealisten André Breton samlade i antologin Svart humor; aldrig jovialisk eller sentimental men "befriande och upplyftande", en upprymd melankoli. Breton nämner som exempel den mexikanske satirikern och grafikern Posada som gärna tecknade skelett i bisarra situationer. Goya kunde också räknas dit, liksom en patafysiker som Erik Dietman som var Soyez lärare både i Paris och i Stockholm. Och längre in i galleriet går hennes figurer igen som ett slags tredimensionella teckningar i klara neonfärger.

Däremellan ett rum där den patafysiska fantasin samlar sig i fabuleringar kring objekt i hemhörighetens arkeologi och minnen: en dörröppning från barndomshemmet tilltäppt av ett myller av nötta smörknivar och slevar i svenskt trä, eller staplade vardagliga retroföremål som tvättmaskin och tjockteve i papier mâché; och det underbara fönstret kantat av snäckor och med rutor mot ett kosmos i en poetisk surrealism.

Review in Expressen, Peter Cornell

I det gamla huset i Evreux där Elvire Soyez bodde som barn, fanns samlingar av ting, handsmidda spikar, uråldriga byggnadsdetaljer och klockor vars tickande fyllde hennes sinne. I badrummet bodde en gasolugn med ett glödande öga och en darrande manometer, ett fantastiskt objekt och en farkost för fantasin. Huset renoverades oupphörligt men behöll sina röster av tid. Barnet begåvades alltså med den historiska känslan.

Hennes blick, skulptörens, vandrar på materialets yta som en slagruteman, söker utröna frågor om massa och kvalitet i associativa skikt.

Historien är en sammanpressad massa. Att skära i den liksom i trä eller sten är att frigöra krafter som kan verka farliga, och nyckfulla. Det gäller att vara observant. Spänningarna kan slå en på näsan som en dibbuk.

“Fertilizer” är en tjock bit, Frankrikes kartbild, skuren i ett tungt afrikanskt träslag. Verkets massiva karaktär tycks rymma en berättelse om nationen, en bit jord tagen direkt ur planeten där gränslinjen utgörs av en brutal snittyta.

I “Door” ser vi en ström av träslevar, på flykt från saft och gröt, där mängden i sig är oroande. En ansamling som för tankarna till både benhus och kök.

“Saudade” uppför ludna luftkonturer i en balett, en Danse Macabre som berättar om den knappa tingsligheten på en sviktande linje. Dansen fortsätter i teckningarna. Teckningar som vuxit ur en ren fysisk förnimmelse av jordisk svärta, bortom det rationella formandet. Arbeten mörka som tjära med en diabolisk humor.

/Dan Wirén

Les ancêtres, matiére morte

In the old house in Evreux, France where Elvire Soyez grew up there were collections of things; nails forged by hand, ancient architectural elements and clocks that with their constant ticking filled her mind. In the bathroom lived a gas oven with a glowing eye and a trembling manometer, an amazing object and a vessel for the imagination. The house was unceasingly renovated, but kept its voices of past times. The child was gifted with the sense of history.

Her gaze, the sculptors, moves over the surface of the material like a dowser, trying to determine questions regarding amounts and qualities in associative layers.

History is a compressed amount of sort. To cut it is, as in wood or stone, to make available forces that might appear dangerous and unpredictable. It is of importance to stay alert. The voltage might hit you almost like a dybbuk.

“Fertilizer” is a thick piece, the map of France, cut in heavy African wood. The works massive appearance seems to contain a story about the nation, a piece of the earth directly taken from the planet where borderlines form a brutal cut surface

In “Door” we are presented to a stream of wooden ladles, on the run from juice and porridge, the sheer numbers are worrying. A cluster turning one’s mind both to the ossuary and to the kitchen.

“Saudade” perform downy air contours in a ballet, a Danse Macabre, telling the story of the scarce objecthood on a failing line. The dance continues in the drawings. Drawings grown out of pure physical sensation of earthly intensity, beyond the formation of the rational. The works are dark as tar, and with a diabolic humour.

/Dan Wirén